Well hello there! Long time no see. Det blir så ibland.

Nu har vi snart gått åtta veckor här i Bjärnum. Helt. Sjukt. I måndags avslutades grundkursen med en examination i sång och dans inför alla lärare, och imorgon kväll är det kollationering inför höstshowen! Vi håller alla på att spricka av iver. Kollationering innebär att hela showen presenteras för oss, med allt vad det innebär, helt enkelt. Examinationen i måndags var till lite för att lärarna ska kunna rollbesätta showen, vilket de gör just nu. Under tiden har vi workshops med massa intressanta föreläsare, musikalkunskap och fysträning!

 

Jag lät några klasskompisar filma allt jag gjorde i måndags med min mobil, för att kunna se det själv i efterhand. Det är ju så man utvecklas! Jag blev faktiskt positivt överraskad, dansen såg bättre ut än vad jag trodde! Jag HAR utvecklats! Tyvärr blev jag sjuk i söndags och det har satt sig på stämbanden, så min sånginsats var inte optimal. Det var ju en satans timing... Jag sjöng i vilket fall Born This Way, av Lady Gaga! Temat var pop/rock och vi får inte välja låtar själva. På dansen visade vi upp vår 30-minuters uppvärmning, en del diagonaler, 2 lyrisk jazz-koreografier, 1 lady style-koreografi, 1 kommersiell och 1 hip-hop. Men nu läggs de åt sidan, för efter imorgon ska vi lära oss allt inför höstshowen! Ahhhh!

 

Jag var faktiskt inte alls sugen på att åka från Bjärnum denna helg, har haft en enorm energi i veckan och var så himla sugen på att utnyttja det och öva. Imorgon åker jag tillbaka, då ska jag både hinna rösta, öva och förbereda för veckan innan jag ska till skolan för att kolla på valvaka i salongen med klassen! Ska bli så mysigt!

Åh, vi började på en ny koreografi igår på dansen. Telephone - Lady Gaga. Stil? Ladystyle! Jag dör vad kul det är! Det är sådan power och sexighet, riktig girlpower. Jag älskar ju Lady Gaga mer än det mesta med. Mmmm! Baletten går bättre och bättre med, jag övar en hel del på det och det ger resultat, tror jag...  Det är bara att sluta tänka och bara öva. Öva öva. Snart examination, wah. 

Ett klädtrycksföretag var på skola igår, så nu har jag beställt en lila hoodie med skolans logga längst ner på ryggen. Det kommer bli en hoodie jag gärna stoltserar runt i!

På måndag har vi jazzredovisning och på tisdag har jag sånglektion med poplåten och genomdrag av vår TP-pjäs inför vår lärare. Vecka 40 sätter vi upp pjäsen, men det är fortfarande mycket arbete kvar. Det är bara 1 scen vi inte har stageat ännu, men vi har precis börjat vårt karaktärsarbete. Jag vill inte avslöja något om storyn eller karaktärerna ännu då vi i klassen ska se varandras pjäser, men ah, det kommer bli så bra!

Hursomhaver, i fredags kom Dansbutiken med vara beställningar! Då kändes det som julafton, äntligen fick jag min balettskor och underbara jazzsneakers! Av de sistnämnda beställde jag en modell som var lättviktiga, mer bekvämt, anser jag.

När skolan var slut höll en tjej i klassen i ett yoga-pass. Det var underbart! Har saknat att yoga i grupp sedan jag kom till bjärnum, jag var så avslappnad efterråt att jag höll på att somna. Särskilt i mina axlar som nuförtiden är så spända efter alla balett armar! Det var väldigt uppskattat, så hon som var instruktör och tjejen som är zumba-instruktör ska hålla ett pass var i veckan! Så kul!

Nå, i övrigt. Imorgon har vi fys på schemat, och det pratas om att vi ska ha yoga. Jag hoppas verkligen det! Jag har micteknik på torsdag, och har nu bestämt mig för att köra Funny Honey. Ska lägga krutet på att skapa en stark karaktär i låten då den är inte särskilt tekniskt krävande, temat är ju ändå musikal! På dansen har vi börjat med ett par koreografier inom lyrisk jazz, där dansar man till texterna så det ska vara mycket känslor. Jag har aldrig tidigare dansat det men det är så kul att nu vill jag dansa hela tiden. Så skönt!

Ingen dag är en annan lik, trots det har jag börjat komma in i någon dagsrytm som ser likadan ut de flesta dagar.

 

Dagen börjar med skola (idag och igår började det med att vi övade balett innan timme innan, det gör jag gärna ofta!), och när vi slutar kl 16 stannar jag oftast kvar. Övar sång, dans, stretchar, letar låtar, skriver om motgångar och framgångar i min loggbok och umgås med de andra. Där någonstans klämmer jag in middag, och runt 19-20 cyklar jag hem och antingen dumpar mina saker för att sedan cykla vidare till någon klasskompis, eller så plockar jag i ordning här hemma och lägger mig i sängen med en film någon timme, innan jag måste sova. Bubblan vi lever i, Bjärnums-bubblan som det kallas, är minst sagt påtaglig.

 

Det börjar bli en del att ha i huvudet nu. För tillfället har jag tre sånglåtar att inte bara lära mig, utan verkligen öva på. En jazz, en pop och en musikal. Helt skilda saker, det är svårt att försöka hålla isär teknikerna och vad jag ska tänka på. Sångteknik överlag får mycket fokus just nu, är inte van vid det. Min pop-låt är Born This Way, jag fick den igår och jag är smått livrädd. T.o.m min sånglärare tvekade på att ge den till mig, den är otroligt svår och han var ärlig med att det kan gå helt åt skogen... Hehe. Igår(förrgår?!) pratade vi enskilt med vår danslärare, och hon sa till mig att jag ska fokusera på baletten och tekniken. Alltid denna teknik, inom allt. Oumbärlig - men inte rolig alltså.

 

 

Vecka 3 då, shit. Jag har aldrig varit med om att tiden går såhär fort... Men tiden går ju fort när man har kul, ha ha ha. Och när man har fullt upp! Vi är i full gång med vårat teaterprojekt, enligt vår egensnickrade tidsplan ska manuset vara färdigskrivet denna vecka och sen ska det göras rollfördelning och karaktärsanalyser och yadayada. För att underlätta arbetet har vi delat in oss i smågrupper, jag satte mig själv i kostym/smink-gruppen och ljud/ljus-gruppen. Sådant tycker jag är kul! 

 

Jag har även redan hunnit ha min andra micteknikslektion, där vi får ställa oss på scenen i spotlighten, framför läraren och klasskompisar, och framföra en egenvald låt som vi har övat på. Det görs för att vi ska hamna i skarpt läge, och tro mig, det gör man... Efteråt får man feedback på både sånginsatsen och framförandet.

Idag körde jag "Love Runs Out", av One Republic. Skitkul! Klapp på axeln Emma, idag var du bra. Många tycker det är jobbigt med mictekniken, men jag tycker det är svinroligt! Trots att jag blir nervös.

 

Imorgon väntar favoritlektionen för både mig och många andra - musikalkunskap! 2 x 80 min ren njutning, underhållning och kunskapsabsorption. Tidigare lektioner har vår lärare pratat och visat musik och videos om musikalens bakgrund och rötter. Han är världens mest underbara lärare, och han är otroligt pedagogisk!

 

Och så dansen. Till skillnad från förra veckan är jag nu på en topp i dans-känslo-berg-o-dalbanan, men för tillfället gäller dansångesten piruetter. Satans piruetter...

 

Nu har vi haft alla ämnen och verkligen kommit igång med allt. Vi läser jazzdans, balett, drama, kör, enskild sång, micteknik, musikalkunskap (<3), röst&tal och har nu under grundkursen även ett teaterprojekt. Under 5-6 veckor ska vi i 10-grupper skriva, skapa och sätta upp en teaterföreställning, med allt vad det innebär. Otroligt roligt och spännande!

 

På dramat är det mycket fokusövningar just nu. Gruppövningar, vara i rummet och nuet, känna av omgivningen. Intressant, spännande och mysigt!

Dansen är svår. Vi har fyra lektioner i veckan och det känns som att det jag gör på min fritid är antingen att öva eller stretcha, haha. Men det är frustrerande när det känns som att man för varje lektion bara inser vad man inte kan? Det är såå mycket teknik.

Sången då, det är ju det jag kan bäst. Hm, ja, jag kan mer och mer sätta fingret på vad det är jag inte kan och behöver jobba på - äntligen. Är väldigt motiverad för tillfället, det känns inte lika hopplöst som dansen, liksom.

Kan berätta lite om de andra ämnena en annan gång!

 

Min stora tankegång just nu är vart jag ska lägga mitt största fokus och krut. Har hela tiden tänkt att jag självklart ska lägga det på dansen - så att jag breddar mig. Men nu slogs jag av tanken att det kanske är bättre att nischa mig ordentligt på sången och bli riktigt bra på det? Vad är egentligen bäst? Att bredda sig eller vara nischad?

 

Hmpf.

Nu behöver jag sova, jag är utpumpad varje kväll. Tankarna snurrar och kroppen är utpumpad. Imorgon kommer dansbutiken, äntligen kan jag köpa jazzsneakers och teknikskor (till baletten)! Förhoppningsvis lite danskläder med. Fredag är det med!

 

 

Brännmärken. Ska bli skönt att dansa imorn.. Eh.

 

Jag har inte förstått att jag faktiskt går i Bjärnum än. Men det känns så himla bra! Klart jag är lite orolig för att jag en dag ska inse att det inte känns bra eller inte orkar, men jag ska försöka sluta tänka och analysera. Bara kör.

Hittills har det varit mycket info och papper, men/och jag är helt slut... Det var jag redan i torsdags! Vi åkte allihop på rejält med träningsvärk direkt också. Främst har vi dansat på kvällarna på skolan. Vi har varit i skolan, stannat kvar efter och jobbat på ett teaterprojekt, cyklat hem och ätit, cyklat tillbaka och dansat och sedan åkt hem och sovit. Skola, äta, öva, sova. Så kommer det vara i ett läsår nu och jag är så taggad! Det ska bli så underbart att verkligen slita för detta dygnet runt!

Igår hann vi med pizzahäng i ett gäng innan jag var tvungen att åka hem för helgen pga jobb, medan många idag har gått i Bjärnums-karnevalen (utklädda till djur), träffat Shirley Clamp (som gick skolan) och haft roligt. Lagom avundsjuk. Men på måndag är jag tillbaka för att stanna! Ser fram emot vad nästa vecka kommer lära mig - jag utvecklas redan varje dag?! Så coolt!

Hej! Det var ett tag sedan sist. Denna blogg var ju förra året en del av mitt gymnasiearbete, sedan avslutades det och jag tog studenten.

Senast jag skrev var det premiär av SMBFML samma kväll, och mycket har hänt sedan dess.

Idag sitter jag nämligen i min första, egna lägenhet i Bjärnum och har gått min andra dag på Musikteaterskolan. Efter en lång audition blev jag antagen till deras ettåriga, välkända artistutbildning och ska spendera året här med dans, sång och teater.

 

Jag har alltså tänkt att jag ska börja skriva här igen. Denna gång är syftet att stilla nära och käras begär och nyfikenhet, samt att själv kunna föra lite dagbok som jag sedan kan gå tillbaka och läsa. Det blir inte mycket tid över till uppdatering eller välgjorda inlägg och bilder, men det ger förhoppningsvis en inblick iallafall!

 

Så. Musikteaterskolan. Jag är fortfarande i chocktillstånd, det känns som en dröm. Det är ju en dröm! Det här är det absolut största som hänt mig, och förhoppningsvis bästa - det återstår att se. Före detta elever pratar om att det här var det roligaste, jobbigaste och bästa året i deras liv.

 

Jag är... Exalterad. Nyfiken. Nervös. Skitnervös. Skiträdd. Peppad. Fokuserad. Och lycklig, såklart.

Men det är läskigt. Det är många orosmoment. Klarar jag av det? Kommer jag orka? Är jag redo? Eller är jag för ung? Hur orkar man med all press och stress? Tänk om jag inte kan leva upp till kraven? Tänk om jag inte gillar utbildningen? Det här är ju en dröm för så många, även mig.

Men det är bara att köra. 100%. Varje dag. Inte tänka så mycket - bara köra!

 

Så. Nu har jag sagt hej igen! Jag hörde att några skulle till skolan och dansa ikväll, så nu ska jag tillbaka till skolan!

 

12 timmar på teatern och 3 hela genomdrag av musikalen. Det var gårdagen. Det sista genomdraget var vårt genrep, vilket innebär - Ikväll är det premiär!

Det är svårt att förstå. Ett halvår av repetitioner (och nästan tre års förberedelser från producenternas sida) leder fram till denna dag, samt morgondagen. Det är ett make-or-break-moment. 

Det har varit blod, svett och tårar.

Jag är nervös. Lycklig. Stolt. Peppad.

För det är ju så.

 

Här ekade det minsann tomt förra veckan! Min anledning? Det fina vädret. Vi är inne på de sista förberedelserna inför Som Man Bäddar Får Man Ligga, och i övrigt såg jag till attfånga varje minut av solen.

 

Som sagt, de sista förberedelserna. Om en vecka är det premiär! Produktionsveckan börjar på torsdag, och den senaste tiden har det varit både helgrep och extra rep. Om jag längtar? Som en tok! Produktionsveckan är det bästa med en produktion - Det enda som finns är musikalen. Man blöder, svettar och gråter musikalen. Och så slutar det hela med att äntligen få visa världen vad man jobbat så för. Mmmh.

 

I torsdags gjorde jag nästan samma spelning som förra tisdagen! Samma dag, samma tid, samma setlist, samma sorts publik. Därför var det inte heller denna gången någon stor grej. Jag tycker det är skönt med spelningar där jag slipper vara nervös och bara kan ta det lugnt, då jag nästan aldrig är lugn i de stunderna... Så det var ett chillgig helt enkelt! 

 

De här gigen var också spelningar där jag inte riktigt kan spela det jag vill. Man måste anpassa sin musik efter publiken, evenemanget och övriga förutsättningar. Jag tycker alltid det är roligt att uppträda, men det absolut bästa är att få stå på en stor scen med ett helt band i bakom mig och sjunga något ösigt! Jag vill röja. Dansa. Hoppa. Bara ha roligt, utan att behöva tänka på att det ska låta "fint". Innan jag började gymnasiet hade jag aldrig gjort ett sådant framträdande! Jag satt alltid själv bakom mitt piano, ibland med pappa bredvid på akustisk gitarr, och sjöng. Fina, gulliga låtar. Sådana där "vilken-söt-och-duktig-tjej-och-vilken-fin-röst"-låtar. Var jag själv var det i ett teatersammanhang, då jag måste spela en roll.

 

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag uppträdde med ett helt band, där jag fick stå längst fram på scenen. STÅ. Inte sitta! Inte gömma mig! Och inte sjunga gulligt! Sjunga till trummor och elgitarrer. Det var det här numret:

 

 

Två år sedan. Jävlar vad läskigt det var. Jag kommer fortfarande ihåg den där känslan, att vara där ensam, men samtidigt mindre ensam än någonsin! Jag hade ju musiker bakom mig, som jag litade på. Vi gjorde det tillsammans! Det var en milstolpe. Jag som alltid varit en självständig musiker insåg hur galet mycket roligare det är att skapa något med andra. Och att inte gömma mig bakom ett piano, haha.

 

Men - därmed inte sagt att jag inte gärna uppträder själv med mitt piano. Alla uppträdanden är roliga uppträdanden! To be honest, jag vill bara sjunga. Hahaha.

I fredags var jag med på en välgörenhetskonsert, som jag skrev om i det förra inlägget. Konserten gick riktigt bra, för alla, och jag är väldigt nöjd över min insats! Det gick faktiskt riktigt bra och det var så otroligt, otroligt roligt. Vi spelade akustiskt, det blev låtarna I see fire, Daughters (John Mayer), och Royals. Det var helt nya låtar för mig, men jag tycker att jag gjorde dem bra, så det var nog inte sista gången vi spelar dem.

 

Särskilt imponerad var jag Amanda Johansson, med komp. Det är en klasskompis till mig som är fantastisk. De körde några av hennes låtar och herregud vad bra låtar hon har! Fantastisk röst har hon med.

 

 

Tidigare på dagen satt jag i studion. Det är fortfarande låten Death som håller på att spelas in och produceras. Jag undrar hur många timmar vi lagt ner hitills. 20, kanske? Det tar längre tid än många tror! Tur att det är så kul, haha. Det är frustrerande, tufft och ibland tröttsamt, men ändå bland det roligaste som finns. Snart är dock allt inspelat - det fattas bara en stämma på ett parti samt en synthdel - sen ska vi börja slutmixa!

På fredag ska jag, Daniel och Joseph spela på evenemanget Musiken Slår Tillbaka i Kristianstad, en välgörenhetskonsert där pengarna går till kvinnojouren. Våld i nära relationer är ett otroligt stort problem, så det känns helt rätt att deltaga! ... Men att ha en spelning känns med helt rätt. Hehe. Två flugor i en smäll!

 

Jag blev tillfrågad i måndags, så vi har inte haft så lång tid att förbereda på. Men efter intensiva diskussioner om låtval och reptider är vi på banan! I onsdags hann vi faktiskt ha två rep, och idag blev det också rep.

Det är tur att både Daniel och Joseph är så professionella - Vi bestämmer låtar och tonarter, och dagen efter när vi träffas för att repa kan de redan låtarna! Det gör att vi inte behöver fokusera på att lära oss låtarna när vi ses, utan kan istället bli samspelta, göra bra arrangemeng på låtarna och se till att vår insats kommer bli så bra det går! Det ska vara bra, inte bara okej. Det ska bli riktigt bra. När man repar ska man inte lära sig vad man ska spela, det ska man redan kunna. Det är särskilt viktigt när det är ont om tid!

I tisdags hade jag ytterligare en spelning som jag varit bokad till ganska länge. Det var dock ingen särskilt stor spelning för det. En halvtimmes piano-och-sång-underhållning i en by i närheten stod på schemat, så pappa fick packa in min utrustning i bilen och åka dit efter lunch, medan jag kom farande direkt från skolan. Jag borde verkligen köpa ett piano som väger lite mindre så att jag kan ta mig till spelningar på egen hand... Får dåligt samvete. Att bära den andra utrustningen, rodda och ställa in ljudet klarar jag ju på egen hand ändå! Suck. Äh, har ändå inte körkort än!

Om det gick bra? Ja det tycker jag. Jag blir inte nervös inför den här sortens spelningar och det är inga konstigheter, så det gick smärtfritt och smidigt. Helt ok, absolut!

 

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag framförde låten Songbird på en ES-konsert, i det här inlägget?

Nu ligger videon från det på youtube! Det är det första jag lagt upp på över ett år... Men nu var det minsann dags!

 

 

Denna vecka har jag lov från allt vad heter skola, jobb och uppdrag. Idag åker jag faktiskt till och med utomlands! Därför hörs vi nästa vecka. Ha ett bra sportlov!

Jag envisades med att åka till skolan i ett par timmar i förmiddags, men sedan var det raka vägen ner till Malmö som gällde, med en otymplig take-away lunch i bilen. Då jag först skulle till restaurangen där mottagningen skulle hålla rum och ställa upp min utrustning och ställa in ljudet, för att sedan bege mig till kyrkan och prova ljudet där, behövdes det gott om tid. Det är mycket som kan gå fel på vägen. Som tur är, är mamma mindre tidsoptimist än vad jag är... 

Idag var det es-konsert på C4! Två gånger per termin får musikeleverna möjligheten att uppträda inför alla musikelever, lärare, och övriga som är intresserade. Skolan arrangerar konserten i stora salen på konserthuset och har riktigt bra ljudanläggning, vilket är otroligt lyxigt!

 

 

Det är en grym möjlighet att få scenvana. Man behöver öva och ha erfarenhet för att bli bra på scen, och det enda sättet är att ställa sig där. Så idag ställde jag mig där, för... 5e gången kanske? Har varit med på några es-konserter under mina tre år. Jag tar möjligheten när jag får den!

 

På fredag, alla hjärtans dag, har jag en spelning jag varit bokad till i ett halvår. När man är bokad så länge innan brukar det vara viktigt, vilket det verkligen är! En av de viktigaste och mest ärofyllda sorterna, faktiskt. Ett bröllop! Jag ska sjunga några låtar både i kyrkan och sedan under minglet vid mottagningen. Det har varit en lång väntan med mycket förberedelser. Det måste ju bli bra. Det är ju två personers bröllop, antagligen en av de största dagarna i deras liv!

 

Efter mycket mailkontakt har vi bestämt vilka låtar som ska framföras. Jag har skickat flera smakprover för att de ska kunna välja ut det de vill ha. Deras önskan är min lag! Det gäller alltid. Igår spenderade jag merparten av dagen med förberedelser. Det krävs mycket övning på låtarna, men även allt det praktiska ska lösas. Noter ska letas upp och skrivas ut. Tonarter ska bestämmas. En låtordning måste bestämmas, och kläderna likaså. Hur mycket måste jag vara ledig från skolan? Vilka tider gäller? När kan jag rigga upp min utrustning? Och prova ljudet?

 

Jag tänker så ofta att det här med spelningar är inte så mycket jobb. Jag åker dit, sjunger och spelar, tackar för mig och åker hem igen. Men när jag tänker på det, så är det en bara bråkdel av alla timmar som läggs ner. De där 25 milen jag ska färdas på fredag kan ses som mycket för så lite tid - men det är ju inte det!

Fredagen blev en heldag i studion och lördagen blev en heldag i danssalen med SMBFML. Det är otroligt hur mycket mer man hinner med och hur effektiva man blir när man ägnar sig åt en sak under många timmar, istället för att dela upp det på två-tre tillfällen. Det ger tid till att verkligen fördjupa sig åt saker och ting och finslipa. Enligt min erfarenhet har inblandade även en tendens att vara mer fokuserade under längre rep, konstigt nog! Man är där, med hela kroppen och själen. Med frisk luft och regelbunden energipåfyllning orkar man prestera på topp och koncentrera sig ända till man kommer hem.

 

I studion blev det närmare bestämt över tolv timmar, sedan gick sista tåget hem och jag var tvungen att lämna mina tappra musikantvänner. Om vi blev färdiga? Inte i närheten. Efter sju timmar var det första instrumentet, trummorna, färdiginspelade. Inte färdigmixade, färdiginspelade. Vi hann alla tycka det var det roligaste på jorden och det absolut drygaste. Men oftast är det ändå helt fantastiskt.

 

Idag låg det ett kvadratiskt, handskrivet kuvert i brevlådan. Blev naturligtvis väldigt nyfiken - hur ofta händer det liksom?

Det visade sig vara ett tackkort från 2Enjoy, produktionsbolaget bakom revyn! Blev sådär pirrigt stolt igen när jag såg bilden. Jag var ju en del av detta fantastiska spektakel, och jag gjorde det bra!

På fredag ska jag och några klasskompisar grotta ner oss i skolans studio och spela in en låt. Närmare bestämt den här låten:

 

Nu börjar det närma sig premiären av Som Man Bäddar Får Man Ligga. Femti...någonting dagar är det kvar! I slutet av mars går det av stapeln, dvs.

Jag har ju inte berättat så mycket om det, men det är alltså en musikal skriven av fyra teaterelever på min skola som har detta som projektarbete. De är manusförfattare, regissörer, producenter och även skådespelare i musikalen! Inte dåligt det! Bra på det är de också.

 

Hitills har vi träffats 1 gång i veckan för att öva scener, låtar och dans. Så himla roligt att arbeta med bara jämnåriga! Ovanligt, i den här åldern! Vi kan på egen hand minsann, för bra - det blir det!

Trots allt snökaos har denna dagen varit otroligt rolig, men lång. Redan kl 6 satte jag mig på bussen till Kristianstad och plöjde först igenom en 3.5 hr lång riskettan-kurs och gick sedan till skolan. Vi soundcheckade lite, och sedan - väntade.. Väntade... Väntade.. Umgicks, spelade, pratade och väntade... På våra auditiontider!

Idag var det dags för, vad lärarna kallar, "C4 live audition". Tydligen har just vår skola fått in en hel del förfrågningar om spelningar på sistone, och därför anordnades en audition. En evenemangsansvarig från Kristianstad kommun var även med i juryn.

 

Alla nerver gjorde att jag inte kunde vara bitter över snökaoset. När jag blir nervös blir jag nämligen extremt energisk, högljudd och rastlös. Jag värmer upp rösten non-stop och studsar rundor för att värma upp kroppen (fast efter en stund blir det bara ett nervutlopp...). Jag blir helt enkelt otroligt irriterande.

 

För min del blev det lite Use Somebody, med fullt band. Det blev lite Time After Time, med Daniel på akustisk gitarr. Och så blev det en akustisk version av Pokerface, där jag kompade mig själv på piano.

 

Jag försökte att inte göra en stor grej av det. Jag visade vad jag hade, vi visade vad vi hade. Om de inte tyckte om det, eller om det inte passar något evenemang - tja. Så kan det vara! Alla gillar inte en. Man passar inte på alla evenemang.

Jag är nöjd med min insats - Därmed kan jag känna att jag visade mig och stå för det!

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förr. Jag var blomsterflicka! Åt självaste Loa Falkman. I våras erhöll jag Loa Falkmans sångstipendium (genrer: klassiskt och musikal), så på dagens konsert i Kristianstad fick jag både en gratisbiljett samt äran att få ge honom (samt dirigenten och konsertmästaren) blommorna i slutet.

 

Innan jag åkte in kändes det inte som någon jättegrej, men när jag väl satt i publiken blev jag nervös. Och överväldigad! Där stod han och sjöng som en gud, och jag har fått "hans" stipendium. Jisses. Kammarorkestern Musica Vitae spelade helt fantastiskt med! Att man kan vara så duktig på sitt instrument. Jag blev helt hänförd av konserten.

 

Tyvärr fick man inte fota där inne, men ni kan få en bild på hur jag såg ut!