Kommer ni ihåg att jag berättade att jag framförde låten Songbird på en ES-konsert, i det här inlägget?

Nu ligger videon från det på youtube! Det är det första jag lagt upp på över ett år... Men nu var det minsann dags!

 

 

Musik är en sådan grej som de flesta (varning för generalisering) musiker vill ska vara spontant, kreativt, äkta... Jag är en av de människorna! När man blandar in måsten, tidspress och planering så blir det krystat och charmen försvinner.

Världen är inte optimal och ibland måste man tvinga fram kreativitet.

 

Till det projektet vi sysslar med på ensemblen ska vi för tillfället ta med en varsin låt, antingen en cover av en befintlig låt eller en egenskriven. Vi ska göra ett arrangemeng på låten (bearbeta och strukturera hur låten ska spelas) och sedan lära gruppen den. Idag var det min tur att ta med - och jag hade envisats (med mig själv) att köra en egen låt... Det var nog en dålig idé, vilken ångest jag har haft inför det! För redan flera månader sedan skrev jag en låt och bestämde mig för att ta med den, men igår kväll tog jag upp den för en sista koll och insåg att - oj. Den här låten suger.

 

Okej, så den suger inte, men jag var inte nöjd. Jag kände att den inte kommer bli bra i sammanhanget. Jag ville heller inte ta med någon annan, egenskriven låt och att göra ett arrangemeng på en redan befintlig låt var för jobbigt. Så jag fick helt enkelt skriva en ny.

Jag fick sätta mig vid pianot, slå ner ett ackord och försöka. Pressa fram musik och text. Men se där - Det gick! Snabbt, till och med. Jag fick fram en låt, som jag kände var presentabel.

Ofta hör jag faktiskt att man ska pressa fram låtar. Att det inte är ofta kreativiteten "bara kommer" till en och plötsligt, på fem minuter, har man en världshit framför sig. Man kan inte bara gå och vänta. Låtskrivande är inte bara en känsoventilation där man sitter med gitarren i handen och låter orden flöda. Att skriva låtar kräver jobb.

En lördag i skolans replokaler och en söndag på teatern i Älmhult. Idag blev det en del sång, en hel del koreografi och en massa krälande på golvet. Eh. Vi träffade även hela staben, som arbetar med revyn! Detta innefattar ljud-, ljus- och scentekniker, värdar, de som hjälper till med rekvisita, programblad och sponsorer. Lite prat och lite fika blev det, behövligt för att skapa lite gruppkänsla! Det är ju inte bara vi på scenen som arbetar.

 

Det är bara 21 dagar kvar till premiären av Jisses Amalia, så måndag-torsdag den kommande veckan åker jag till Älmhult och repar varje kväll. Efter det tar vi faktiskt ledigt några dagar under julen, sen är det fullt ös resten av tiden!

Det är ganska stressigt vid det här laget då förstås. Dumt då jag verkar ha drabbats av magkatarr och hade behövt vila. Funderar över hur viktig skolan denna veckan egentligen är... Heh. 

 

Nog om min helg. Glad tredje advent!

 

Haha, jag gick ta en liten bloggpaus innan jag ens kommit igång ordentligt! Men nu ska uppdateringen bli som vanligt igen.

 

Vad som hänt sedan sist? Tja, Annie är ju verkligen uppe i full fart nu, elfte föreställningen ikväll! Massor av människor på varje föreställning, så sjukt häftigt. Föreställningarna slukar massor av energi dock (som ni ser här nedanför, eh), så jag försöker att vila så mycket och ofta jag bara kan. Skolan tar ju mycket tid med, vi är för tillfället inne i en mycket-prov-och-inlämningar-period, så ja, det ska med hinnas med.

Repetitionerna inför SMBFML-musikalen har med tagit fart nu, det är så kul! Manus-, sång- och dansrepetitioner varvas.

 

Misstänker att auditions till skolavslutningen är på gång med, så måste verkligen börja ta tag i låten jag hade velat framföra... Jag har uppträtt på alla 4 avslutningar på gymnasiet (hej dryg) haha, så vägrar förstöra den traditionen nu. Men då ska det bli bra med! Har massor av planer som jag tror och hoppas kan bli bra.

 

Har så mycket jag måste ta tag i. Skolarbeten, låtarrangemeng, spelningar, repetitioner, mail att svara på (haha) och ja... Lite stressad. Men äh, suck it up!

 

Det har varit en produktiv vecka, trots att jag äntligen hunnit vila ut sedan förra veckans galenheter. Bara i onsdags hann jag med en scenklädes-provning, fotografering, presskonferens och dansrepetition. Produktiv dag, helt enkelt! Har de övriga dagarna sovit mycket, pluggat, övat på piano- och sångläxor och allt annat som kräver ständig övning. Det är problemet med låtar, manus och danser, man kan aldrig öva för mycket. Man är aldrig färdig!

 

På det dåliga sättet. Har gått och blivit rejält förkyld, inte särskilt oväntat då i princip alla i Annie-ensemblen är mer eller mindre sjuka för tillfället. Idag slog det ner på mig, såklart. Så fruktansvärt dålig timing. Har en spelning imorgon och är rädd att jag inte kommer ha någon röst... Jag som inte varit sjuk på så länge! Bara 5 dagar till Annie-premiären med. Har inte tid med sånt här, åh.

 

Men, har haft en underbar helg ändå. Rep hela dagen med Annie igår, sedan for jag snabbt som vinden till Älmhult för att träffa världens bästa människor och sova där. Imorse gick jag upp tidigt när teaternissarna sov vidare, för att åka till Annie och repa hela dagen igen. På Annie har vi repeterat hela akterna från början till slut i helgen, så nu börjar man få ett sammanhang på det, och det känns så himla bra! Känns verkligen som att musikalen kommer bli riktigt, riktigt bra, och det är så häftigt.