I torsdags gjorde jag nästan samma spelning som förra tisdagen! Samma dag, samma tid, samma setlist, samma sorts publik. Därför var det inte heller denna gången någon stor grej. Jag tycker det är skönt med spelningar där jag slipper vara nervös och bara kan ta det lugnt, då jag nästan aldrig är lugn i de stunderna... Så det var ett chillgig helt enkelt! 

 

De här gigen var också spelningar där jag inte riktigt kan spela det jag vill. Man måste anpassa sin musik efter publiken, evenemanget och övriga förutsättningar. Jag tycker alltid det är roligt att uppträda, men det absolut bästa är att få stå på en stor scen med ett helt band i bakom mig och sjunga något ösigt! Jag vill röja. Dansa. Hoppa. Bara ha roligt, utan att behöva tänka på att det ska låta "fint". Innan jag började gymnasiet hade jag aldrig gjort ett sådant framträdande! Jag satt alltid själv bakom mitt piano, ibland med pappa bredvid på akustisk gitarr, och sjöng. Fina, gulliga låtar. Sådana där "vilken-söt-och-duktig-tjej-och-vilken-fin-röst"-låtar. Var jag själv var det i ett teatersammanhang, då jag måste spela en roll.

 

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag uppträdde med ett helt band, där jag fick stå längst fram på scenen. STÅ. Inte sitta! Inte gömma mig! Och inte sjunga gulligt! Sjunga till trummor och elgitarrer. Det var det här numret:

 

 

Två år sedan. Jävlar vad läskigt det var. Jag kommer fortfarande ihåg den där känslan, att vara där ensam, men samtidigt mindre ensam än någonsin! Jag hade ju musiker bakom mig, som jag litade på. Vi gjorde det tillsammans! Det var en milstolpe. Jag som alltid varit en självständig musiker insåg hur galet mycket roligare det är att skapa något med andra. Och att inte gömma mig bakom ett piano, haha.

 

Men - därmed inte sagt att jag inte gärna uppträder själv med mitt piano. Alla uppträdanden är roliga uppträdanden! To be honest, jag vill bara sjunga. Hahaha.

I fredags var jag med på en välgörenhetskonsert, som jag skrev om i det förra inlägget. Konserten gick riktigt bra, för alla, och jag är väldigt nöjd över min insats! Det gick faktiskt riktigt bra och det var så otroligt, otroligt roligt. Vi spelade akustiskt, det blev låtarna I see fire, Daughters (John Mayer), och Royals. Det var helt nya låtar för mig, men jag tycker att jag gjorde dem bra, så det var nog inte sista gången vi spelar dem.

 

Särskilt imponerad var jag Amanda Johansson, med komp. Det är en klasskompis till mig som är fantastisk. De körde några av hennes låtar och herregud vad bra låtar hon har! Fantastisk röst har hon med.

 

 

Tidigare på dagen satt jag i studion. Det är fortfarande låten Death som håller på att spelas in och produceras. Jag undrar hur många timmar vi lagt ner hitills. 20, kanske? Det tar längre tid än många tror! Tur att det är så kul, haha. Det är frustrerande, tufft och ibland tröttsamt, men ändå bland det roligaste som finns. Snart är dock allt inspelat - det fattas bara en stämma på ett parti samt en synthdel - sen ska vi börja slutmixa!

På fredag ska jag, Daniel och Joseph spela på evenemanget Musiken Slår Tillbaka i Kristianstad, en välgörenhetskonsert där pengarna går till kvinnojouren. Våld i nära relationer är ett otroligt stort problem, så det känns helt rätt att deltaga! ... Men att ha en spelning känns med helt rätt. Hehe. Två flugor i en smäll!

 

Jag blev tillfrågad i måndags, så vi har inte haft så lång tid att förbereda på. Men efter intensiva diskussioner om låtval och reptider är vi på banan! I onsdags hann vi faktiskt ha två rep, och idag blev det också rep.

Det är tur att både Daniel och Joseph är så professionella - Vi bestämmer låtar och tonarter, och dagen efter när vi träffas för att repa kan de redan låtarna! Det gör att vi inte behöver fokusera på att lära oss låtarna när vi ses, utan kan istället bli samspelta, göra bra arrangemeng på låtarna och se till att vår insats kommer bli så bra det går! Det ska vara bra, inte bara okej. Det ska bli riktigt bra. När man repar ska man inte lära sig vad man ska spela, det ska man redan kunna. Det är särskilt viktigt när det är ont om tid!

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag framförde låten Songbird på en ES-konsert, i det här inlägget?

Nu ligger videon från det på youtube! Det är det första jag lagt upp på över ett år... Men nu var det minsann dags!

 

 

Idag var det es-konsert på C4! Två gånger per termin får musikeleverna möjligheten att uppträda inför alla musikelever, lärare, och övriga som är intresserade. Skolan arrangerar konserten i stora salen på konserthuset och har riktigt bra ljudanläggning, vilket är otroligt lyxigt!

 

 

Det är en grym möjlighet att få scenvana. Man behöver öva och ha erfarenhet för att bli bra på scen, och det enda sättet är att ställa sig där. Så idag ställde jag mig där, för... 5e gången kanske? Har varit med på några es-konserter under mina tre år. Jag tar möjligheten när jag får den!

 

Fredagen blev en heldag i studion och lördagen blev en heldag i danssalen med SMBFML. Det är otroligt hur mycket mer man hinner med och hur effektiva man blir när man ägnar sig åt en sak under många timmar, istället för att dela upp det på två-tre tillfällen. Det ger tid till att verkligen fördjupa sig åt saker och ting och finslipa. Enligt min erfarenhet har inblandade även en tendens att vara mer fokuserade under längre rep, konstigt nog! Man är där, med hela kroppen och själen. Med frisk luft och regelbunden energipåfyllning orkar man prestera på topp och koncentrera sig ända till man kommer hem.

 

I studion blev det närmare bestämt över tolv timmar, sedan gick sista tåget hem och jag var tvungen att lämna mina tappra musikantvänner. Om vi blev färdiga? Inte i närheten. Efter sju timmar var det första instrumentet, trummorna, färdiginspelade. Inte färdigmixade, färdiginspelade. Vi hann alla tycka det var det roligaste på jorden och det absolut drygaste. Men oftast är det ändå helt fantastiskt.

 

På fredag ska jag och några klasskompisar grotta ner oss i skolans studio och spela in en låt. Närmare bestämt den här låten:

 

Nu börjar det närma sig premiären av Som Man Bäddar Får Man Ligga. Femti...någonting dagar är det kvar! I slutet av mars går det av stapeln, dvs.

Jag har ju inte berättat så mycket om det, men det är alltså en musikal skriven av fyra teaterelever på min skola som har detta som projektarbete. De är manusförfattare, regissörer, producenter och även skådespelare i musikalen! Inte dåligt det! Bra på det är de också.

 

Hitills har vi träffats 1 gång i veckan för att öva scener, låtar och dans. Så himla roligt att arbeta med bara jämnåriga! Ovanligt, i den här åldern! Vi kan på egen hand minsann, för bra - det blir det!

Trots allt snökaos har denna dagen varit otroligt rolig, men lång. Redan kl 6 satte jag mig på bussen till Kristianstad och plöjde först igenom en 3.5 hr lång riskettan-kurs och gick sedan till skolan. Vi soundcheckade lite, och sedan - väntade.. Väntade... Väntade.. Umgicks, spelade, pratade och väntade... På våra auditiontider!

Idag var det dags för, vad lärarna kallar, "C4 live audition". Tydligen har just vår skola fått in en hel del förfrågningar om spelningar på sistone, och därför anordnades en audition. En evenemangsansvarig från Kristianstad kommun var även med i juryn.

 

Alla nerver gjorde att jag inte kunde vara bitter över snökaoset. När jag blir nervös blir jag nämligen extremt energisk, högljudd och rastlös. Jag värmer upp rösten non-stop och studsar rundor för att värma upp kroppen (fast efter en stund blir det bara ett nervutlopp...). Jag blir helt enkelt otroligt irriterande.

 

För min del blev det lite Use Somebody, med fullt band. Det blev lite Time After Time, med Daniel på akustisk gitarr. Och så blev det en akustisk version av Pokerface, där jag kompade mig själv på piano.

 

Jag försökte att inte göra en stor grej av det. Jag visade vad jag hade, vi visade vad vi hade. Om de inte tyckte om det, eller om det inte passar något evenemang - tja. Så kan det vara! Alla gillar inte en. Man passar inte på alla evenemang.

Jag är nöjd med min insats - Därmed kan jag känna att jag visade mig och stå för det!

Onsdagar är, som jag tidigare nämnt, min lediga dag. AKA perfekt dag att lägga in aktiviteter iallafall! Jag är för dålig på att vila...

 

Jag spenderade förmiddagen hemma med att bocka av punkter från min att-göra-lista. Bl.a. har jag haft kontakt med en som anställt mig till en spelning om några veckor som ville ha smakprov på några låtar de önskar. För tillfället sitter jag faktiskt vid pianot just nu också, och växlar mellan att skriva här och spela in lite mer smakprov, haha! Precis som inom serviceyrken handlar det om att göra kunden nöjd. När de blir nöjda så blir jag nöjd. Då blir de glada, jag blir glad, och så är alla nöjda och glada!

 

Större delen av dagen har jag däremot spenderat i Kristianstad. Jag, och några fantastiskt talangfulla elever, hann med ett kort, men effektivt och givande, rep inför en audition nästa vecka. Det var en stor sten som lyftes från mitt bröst då vi har ytterst lite reptid, och det krävs mer jobb och rep än vad man tror. Men jobbar man med rätt människor, som inte bara är duktiga musiker utan även är engagerade, jobbar hårt och är proffsiga, så går det snabbt! Talang är inte allt, inte i en värld där alla har så mycket talang ändå. Då krävs det något mer. Mycket mer!

 

 

På kvällen var det dansrepetition på schemat, med SMLFMB-musikalen, på teatern. Nu börjar det bli finslipande! Med mycket fokus på att hålla våra linjer, heh. Och så övade vi på piruetter med, så himla roligt! Bra rep, bra rep. Morgondagens sångrep ställdes in, tråkigt, men - Mer, behövlig pluggtid!

Ikväll har min skola, C4-gymnasiet, öppet hus. Alla linjer och inriktningar ska visas upp och representeras. Musik visas bäst upp genom att framföras live och lärarna undrade om vi kunde spela - så självklart ställer jag och mina kompkompisar upp! Jag har precis avslutat min skoldag och innan det drar igång ska vi repa.

 

Det ska bli kul! Det är ingen stor grej, men det är alltid roligt att spela. Jag älskar att få ha ett helt band bakom mig och stå längst fram med bara en mick i min hand, det är min favorit. Att sjunga genom en karaktär eller kompa mig själv på piano är också fantastiskt roigt, men i denna konstellationen känner jag mig som mest fri!

Förhoppningsvis kan vi locka lite blivande gymnasieelever till skolan också. Det är ju faktiskt det som är poängen. Inte att jag ska få uppträda... Hehe.

 

Det händer en hel del roligt denna veckan. I will keep you updated!

Musik är en sådan grej som de flesta (varning för generalisering) musiker vill ska vara spontant, kreativt, äkta... Jag är en av de människorna! När man blandar in måsten, tidspress och planering så blir det krystat och charmen försvinner.

Världen är inte optimal och ibland måste man tvinga fram kreativitet.

 

Till det projektet vi sysslar med på ensemblen ska vi för tillfället ta med en varsin låt, antingen en cover av en befintlig låt eller en egenskriven. Vi ska göra ett arrangemeng på låten (bearbeta och strukturera hur låten ska spelas) och sedan lära gruppen den. Idag var det min tur att ta med - och jag hade envisats (med mig själv) att köra en egen låt... Det var nog en dålig idé, vilken ångest jag har haft inför det! För redan flera månader sedan skrev jag en låt och bestämde mig för att ta med den, men igår kväll tog jag upp den för en sista koll och insåg att - oj. Den här låten suger.

 

Okej, så den suger inte, men jag var inte nöjd. Jag kände att den inte kommer bli bra i sammanhanget. Jag ville heller inte ta med någon annan, egenskriven låt och att göra ett arrangemeng på en redan befintlig låt var för jobbigt. Så jag fick helt enkelt skriva en ny.

Jag fick sätta mig vid pianot, slå ner ett ackord och försöka. Pressa fram musik och text. Men se där - Det gick! Snabbt, till och med. Jag fick fram en låt, som jag kände var presentabel.

Ofta hör jag faktiskt att man ska pressa fram låtar. Att det inte är ofta kreativiteten "bara kommer" till en och plötsligt, på fem minuter, har man en världshit framför sig. Man kan inte bara gå och vänta. Låtskrivande är inte bara en känsoventilation där man sitter med gitarren i handen och låter orden flöda. Att skriva låtar kräver jobb.

Och så tog genrepet och torsdagen slut och julavslutningen anlände. Konserten innehöll dansnummer, klassisk musik (Bach) på piano, marimba, julmusik, Kent, Paramore, akustiska gitarrnummer och själv stod jag för Taylor Swift, tillsammans med mina galet duktiga kompmusiker. Låten var Sparks Fly. Båda konserterna gick så himla bra, för alla!

 

Jag minns inte när jag senast var så nervös, eller hade så mycket känslor. Vid sådana här tillfällen blir jag otroligt nervös, hyperaktiv, fnittrig, illamående och glad. Känslorna stormar i mig och jag kan inte dölja det! Många som blir nervösa blir istället tysta och tillbakadragna, jag blir tvärtom. Jag kan inte stå still eller sluta prata och pendlar mellan "JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD" och "JAG MÅSTE SPY". Otroligt påfrestande för min omgivning, haha.

 

Adrenalinkicken jag får av sådana här uppträdanden kan inte jämföras med något annat.Jag är helt slutkörd efteråt.

Redan i torsdags var jag under dagen på konserthuset i Kristianstad för att soundchecka och medverka på genrepet inför julavslutningen i fredags. Vid varje terminsavslutning anordnar nämligen min skola en konsert, med dans och musik. Alla elever har möjlighet att medverka och väljs ut via en audition. Det är en stor grej på vår skola! Det är mycket förberedeleser och repetitioner inför det, vilket märks. Numrena som är med är otroligt bra!

 

Det är faktiskt femte gången jag är med på avslutningskonserten, två av mina tidigare framträdanden med några klasskompisar kan ni se här:

 

 

 

 

 

Genrepet ligger alltid dagen innan, och det är alltid en lång men kul dag. Mycket väntan, mycket stress. Alla hinner vara arga, glada, nervösa och oroliga. Som det ska vara, helt enkelt! Mycket känslor tyder på höga förväntningar och förhoppningar, vilket bäddar för en bra konsert. Man SKA vara nervös!

 

 

 

En lördag i skolans replokaler och en söndag på teatern i Älmhult. Idag blev det en del sång, en hel del koreografi och en massa krälande på golvet. Eh. Vi träffade även hela staben, som arbetar med revyn! Detta innefattar ljud-, ljus- och scentekniker, värdar, de som hjälper till med rekvisita, programblad och sponsorer. Lite prat och lite fika blev det, behövligt för att skapa lite gruppkänsla! Det är ju inte bara vi på scenen som arbetar.

 

Det är bara 21 dagar kvar till premiären av Jisses Amalia, så måndag-torsdag den kommande veckan åker jag till Älmhult och repar varje kväll. Efter det tar vi faktiskt ledigt några dagar under julen, sen är det fullt ös resten av tiden!

Det är ganska stressigt vid det här laget då förstås. Dumt då jag verkar ha drabbats av magkatarr och hade behövt vila. Funderar över hur viktig skolan denna veckan egentligen är... Heh. 

 

Nog om min helg. Glad tredje advent!

 

Lördag eftermiddag. Efter en obligatorisk kvart framför julkalendern, begav jag mig till Älmhult för mitt första "riktiga" helgrep! Kl 10-16 stod det på schemat. Fortsatt slipande. Det blir mycket tragglande, att ta om sketcher om och om igen och fokusera på detaljer. När det händer, kollar jag åt vänster. När hon säger det, går jag dit. Man repeterar inte numrena bara för att lära sig repliker. Rörelsemönstret, reaktionsmönstret och hur de andra spelar ska sätta sig i muskelminnet. Teater är ett samarbete. Det ska kunnas baklänges och framlänges i sömnen, men ändå vara levande och flexibelt.

 

Det är bara två dagar till mitt piano-terminsuppspel. Börjar bli fruktansvärt nervös. Så ikväll blir det mycket fortsatt pianorepeterande, även fast jag redan kan den. Har även på min to-do-lista att lyssna på en del låtar vi har i revyn och ta ut stämmor.. Märkte idag att det har jag inte gjort. Hehe. Sångtext- och replikrepeterande vore inte heller fel. Det kan man inte repa för mycket, det är det som är problemet...

 

Första december igår. Som jag har längtat! Det kommer hända mycket i december (utöver från julen... eh), främst fokus på revyn. Mycket rep, på helger och en del under vardagar. Att repetera under de tillfällen man är där räcker dock inte - Det krävs mycket repetition på egen hand, något många utomstånde lätt glömmer bort! Det är otroligt tidskrävande.

Skolan kräver mycket, som alltid innan jul. Inte minst i musikväg, nästa vecka är det terminsuppspel i instrument. Vid terminsuppspelen spelar man upp en låt man förberett, samt att man ska spela a vista: En låt ställs fram och man ska spela direkt från pappret. Sjukt nervöst.

En BMTH-konsert väntar ju även, som sagt. På fredag ska jag grotta ner mig i skolans studio och spela in musik. Det blir SMLFMB-rep. Och ännu, ännu mer revyrep! Jullovet kommer att ägnas åt dagliga repetitioner. Det är ju premiär om drygt en månad, herregud... Jag börjar bli stressad. Och nervös. Det finns ingen återvändo nu! Jag ska hålla er underrättade.

Vi musikelever på skolan har precis haft besök av några musikelever från Skurups folkhögskola. Jag tar ju studenten i vår, så det är absolut relevant för mig. Jag har funderat mycket på att läsa något musikrelaterat på folkhögskola direkt efter gymnasiet, men det finns mycket jag vill göra då. Flytta till London, vara Au Pair i Storbritannien alt USA, plugga på högskola, plugga engelska en termin i Brighton, eller folkhögskola. Om jag bestämmer mig för folkhögskola tillkommer det en massa andra alternativ där med - Vilken inriktning? Musikproduktion? Komposition? Sång? Rock?

 

På ett sätt vore folkhögskola en bra mjukstart, en tanke som både lugnar mig och gör mig uttråkad. Folkhögskolor har även en tendens att ligga i småbyar, vilket ni kanske förstår avskräcker mig, med tanke på mina andra alternativ. Jag vill till städer. För jag ska väl flytta efter studenten? Eller?

Något annat som både glädjer och skrämmer mig är den "flummiga" atmosfär som folkhögskolor är kända för. Å ena sidan är jag en estetisk, konstnärlig själ som gärna omringar mig med flummiga människor, men å andra sidan är jag en teoretisk människa som mer än gärna studerar. Mycket och länge. Ämnen som statistik, miljö, forskning och hållbar utveckling intresserar mig. Jag kräver stimulans i form av teoretisk, icke-musikrelaterad kunskap, och är rädd att folkhögskolor inte kan ge mig det... Kanske är jag fördomsfull.

 

Nu börjar jag glida in på ett annat ämne som jag tänkt skriva mer om senare: Den konstnärliga, musikern kontra den teoretiska pluggisen i mig, och hur det skapar problem när jag nu ska välja min framtid. Jag vill ju jobba med musik, men även utbilda mig inom något helt annat. Imorgon ska jag till Lunds Universitets mässa, får se om jag blir lite klokare på min framtid efter det!

 

 

Fredag! Ikväll väntar föreställning, imorgon väntar två och ytterligare en på söndag, men! Efter söndagens föreställning beger jag mig genast till tåget, för att åka till Berlin med min bästa vän över höstlovet! Där stannar vi tills jag måste hem igen för nästa föreställning, så någon vila på det här lovet blir det minsann inte. Ska bli så roligt.

 

Den här veckan har jag varit i Älmhult för att läsa igenom manus och kolla ut tonarter till de låtar som ska sjungas i revyn. 2.5 månad kvar till premiär! Jag har även varit i Kristianstad för att öva låtar och lite scener med SMLFMB-gänget. När jag inte gjort det eller haft lektioner, så har jag pluggat varje vaken sekund. Det är svårt att hålla allt som behövs göras strukturerat. Även om min kalender är min bästa vän så är det svårt och jobbigat att varje dag hålla koll på vad som kan göras när. Det är ett pussel! Varje lediga stund får utnyttjas.