Musik är en sådan grej som de flesta (varning för generalisering) musiker vill ska vara spontant, kreativt, äkta... Jag är en av de människorna! När man blandar in måsten, tidspress och planering så blir det krystat och charmen försvinner.

Världen är inte optimal och ibland måste man tvinga fram kreativitet.

 

Till det projektet vi sysslar med på ensemblen ska vi för tillfället ta med en varsin låt, antingen en cover av en befintlig låt eller en egenskriven. Vi ska göra ett arrangemeng på låten (bearbeta och strukturera hur låten ska spelas) och sedan lära gruppen den. Idag var det min tur att ta med - och jag hade envisats (med mig själv) att köra en egen låt... Det var nog en dålig idé, vilken ångest jag har haft inför det! För redan flera månader sedan skrev jag en låt och bestämde mig för att ta med den, men igår kväll tog jag upp den för en sista koll och insåg att - oj. Den här låten suger.

 

Okej, så den suger inte, men jag var inte nöjd. Jag kände att den inte kommer bli bra i sammanhanget. Jag ville heller inte ta med någon annan, egenskriven låt och att göra ett arrangemeng på en redan befintlig låt var för jobbigt. Så jag fick helt enkelt skriva en ny.

Jag fick sätta mig vid pianot, slå ner ett ackord och försöka. Pressa fram musik och text. Men se där - Det gick! Snabbt, till och med. Jag fick fram en låt, som jag kände var presentabel.

Ofta hör jag faktiskt att man ska pressa fram låtar. Att det inte är ofta kreativiteten "bara kommer" till en och plötsligt, på fem minuter, har man en världshit framför sig. Man kan inte bara gå och vänta. Låtskrivande är inte bara en känsoventilation där man sitter med gitarren i handen och låter orden flöda. Att skriva låtar kräver jobb.