På fredag, alla hjärtans dag, har jag en spelning jag varit bokad till i ett halvår. När man är bokad så länge innan brukar det vara viktigt, vilket det verkligen är! En av de viktigaste och mest ärofyllda sorterna, faktiskt. Ett bröllop! Jag ska sjunga några låtar både i kyrkan och sedan under minglet vid mottagningen. Det har varit en lång väntan med mycket förberedelser. Det måste ju bli bra. Det är ju två personers bröllop, antagligen en av de största dagarna i deras liv!

 

Efter mycket mailkontakt har vi bestämt vilka låtar som ska framföras. Jag har skickat flera smakprover för att de ska kunna välja ut det de vill ha. Deras önskan är min lag! Det gäller alltid. Igår spenderade jag merparten av dagen med förberedelser. Det krävs mycket övning på låtarna, men även allt det praktiska ska lösas. Noter ska letas upp och skrivas ut. Tonarter ska bestämmas. En låtordning måste bestämmas, och kläderna likaså. Hur mycket måste jag vara ledig från skolan? Vilka tider gäller? När kan jag rigga upp min utrustning? Och prova ljudet?

 

Jag tänker så ofta att det här med spelningar är inte så mycket jobb. Jag åker dit, sjunger och spelar, tackar för mig och åker hem igen. Men när jag tänker på det, så är det en bara bråkdel av alla timmar som läggs ner. De där 25 milen jag ska färdas på fredag kan ses som mycket för så lite tid - men det är ju inte det!