12 timmar på teatern och 3 hela genomdrag av musikalen. Det var gårdagen. Det sista genomdraget var vårt genrep, vilket innebär - Ikväll är det premiär!

Det är svårt att förstå. Ett halvår av repetitioner (och nästan tre års förberedelser från producenternas sida) leder fram till denna dag, samt morgondagen. Det är ett make-or-break-moment. 

Det har varit blod, svett och tårar.

Jag är nervös. Lycklig. Stolt. Peppad.

För det är ju så.

 

Här ekade det minsann tomt förra veckan! Min anledning? Det fina vädret. Vi är inne på de sista förberedelserna inför Som Man Bäddar Får Man Ligga, och i övrigt såg jag till attfånga varje minut av solen.

 

Som sagt, de sista förberedelserna. Om en vecka är det premiär! Produktionsveckan börjar på torsdag, och den senaste tiden har det varit både helgrep och extra rep. Om jag längtar? Som en tok! Produktionsveckan är det bästa med en produktion - Det enda som finns är musikalen. Man blöder, svettar och gråter musikalen. Och så slutar det hela med att äntligen få visa världen vad man jobbat så för. Mmmh.

 

I torsdags gjorde jag nästan samma spelning som förra tisdagen! Samma dag, samma tid, samma setlist, samma sorts publik. Därför var det inte heller denna gången någon stor grej. Jag tycker det är skönt med spelningar där jag slipper vara nervös och bara kan ta det lugnt, då jag nästan aldrig är lugn i de stunderna... Så det var ett chillgig helt enkelt! 

 

De här gigen var också spelningar där jag inte riktigt kan spela det jag vill. Man måste anpassa sin musik efter publiken, evenemanget och övriga förutsättningar. Jag tycker alltid det är roligt att uppträda, men det absolut bästa är att få stå på en stor scen med ett helt band i bakom mig och sjunga något ösigt! Jag vill röja. Dansa. Hoppa. Bara ha roligt, utan att behöva tänka på att det ska låta "fint". Innan jag började gymnasiet hade jag aldrig gjort ett sådant framträdande! Jag satt alltid själv bakom mitt piano, ibland med pappa bredvid på akustisk gitarr, och sjöng. Fina, gulliga låtar. Sådana där "vilken-söt-och-duktig-tjej-och-vilken-fin-röst"-låtar. Var jag själv var det i ett teatersammanhang, då jag måste spela en roll.

 

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag uppträdde med ett helt band, där jag fick stå längst fram på scenen. STÅ. Inte sitta! Inte gömma mig! Och inte sjunga gulligt! Sjunga till trummor och elgitarrer. Det var det här numret:

 

 

Två år sedan. Jävlar vad läskigt det var. Jag kommer fortfarande ihåg den där känslan, att vara där ensam, men samtidigt mindre ensam än någonsin! Jag hade ju musiker bakom mig, som jag litade på. Vi gjorde det tillsammans! Det var en milstolpe. Jag som alltid varit en självständig musiker insåg hur galet mycket roligare det är att skapa något med andra. Och att inte gömma mig bakom ett piano, haha.

 

Men - därmed inte sagt att jag inte gärna uppträder själv med mitt piano. Alla uppträdanden är roliga uppträdanden! To be honest, jag vill bara sjunga. Hahaha.

I fredags var jag med på en välgörenhetskonsert, som jag skrev om i det förra inlägget. Konserten gick riktigt bra, för alla, och jag är väldigt nöjd över min insats! Det gick faktiskt riktigt bra och det var så otroligt, otroligt roligt. Vi spelade akustiskt, det blev låtarna I see fire, Daughters (John Mayer), och Royals. Det var helt nya låtar för mig, men jag tycker att jag gjorde dem bra, så det var nog inte sista gången vi spelar dem.

 

Särskilt imponerad var jag Amanda Johansson, med komp. Det är en klasskompis till mig som är fantastisk. De körde några av hennes låtar och herregud vad bra låtar hon har! Fantastisk röst har hon med.

 

 

Tidigare på dagen satt jag i studion. Det är fortfarande låten Death som håller på att spelas in och produceras. Jag undrar hur många timmar vi lagt ner hitills. 20, kanske? Det tar längre tid än många tror! Tur att det är så kul, haha. Det är frustrerande, tufft och ibland tröttsamt, men ändå bland det roligaste som finns. Snart är dock allt inspelat - det fattas bara en stämma på ett parti samt en synthdel - sen ska vi börja slutmixa!