Ja vilken kväll. Igår gjorde vi den bästa, mest känslosamma, roligaste, och så även sista föreställningen av Annie. Följt av en fantastisk avslutningsmiddag med alla inblandade. Hela släkten var på föreställningen (därmed var jag den som fick mest blommor av alla! Hah!) och under hela dagen kände jag en sådan stolthet. När jag stod på scenen var jag stolt. Över mig själv, min insats, alla andra inblandade, hela musikalen. Fan, den var så jävla bra! Vi har tar mig tusan satt upp en jävligt bra musikal denna höst.

Efter föreställningen, när många grät, var jag bara glad. Av stolthet. Visst, det är tråkigt att det är över, men jag är färdig med detta projektet. Jag är stolt och nöjd. Sjukt nöjd. Tillfredställd. Lycklig. Färdig. Nu väntar en massa annat roligt och jag kan gå vidare. Jag har nog inte känt så efter att en produktion har avslutats tidigare. Hm, får finurla på varför. Under tiden beger jag mig till Älmhult för revyrep!

Näst sista dagen idag på Annie. Jag har inte ens förstått det än! Hela min höst har cirkulerat kring denna musikalen och ikväll gör vi föreställning 32 och 33, av 34. Herregud. Otroligt bitterljuvt. Skönt och fruktansvärt. Men allt har ett slut, jag går vidare och är färdig med detta projekt!

 

 

 

 

 

Jag spelar sällan i Osby nu för tiden, men idag gjorde jag minsann det! Och lustigt nog ska jag göra det på fredag också. Det är mysigt att spela i byn där man bor. Idag spelade jag på en kalkonmiddag. Sådana här spelningar ger mig flashbacks till när jag var liten och började få mina första spelningar, på PRO och HRF... Man hålls kvar på jorden! Och så slipper man åka så långt. Hehe.

 

En halvtimmes pianoplink med sång på egen hand stod på kalendern, så jag tog med mig mitt pick och pack (läs: PA-utrustning) och begav mig.

Det var riktigt kul att spela idag! Det är inte alltid givet. Hur mycket man än älskar att sjunga och spela inför andra, så är inte alla spelningar kul. Men, som sagt: Det är jobb. Jag har bara turen att kunna göra något (oftast) sjukt kul!

 

Hur man överlever långa helger, trötthet och förkylning på teatern?

Svar: Kaffe, vatten, coca-cola, godis, hostmedicin, fänkålste och naturmedel.

 

Gårdagskvällen spenderade jag på teatern i Kristianstad. Det blir faktiskt fem dagar där denna veckan! Men igår var det inte föreställning, vi hade dansrep med SMLFMB-gänget. Så himla bra grupp, det är avslappnande att vara där! Allt går bra. Danserna funkar, sångerna funkar, manuset funkar. Skönt! Vi repar för tillfället en gång i veckan, antingen dans eller sång/manus. Föreställningarna är i februari.

 

 

Idag väntar lektioner och ikväll väntar en föreställning av Annie. Någonstans därmellan ska jag hinna med ett rep inför en begravning som jag ska sjunga på nästa vecka. För övrigt är det bara tre helger kvar av Annie, helt galet! Tiden springer iväg. För er som inte har biljetter än, så är det en extraföreställning insatt pga stor efterfrågan. Hur häftigt? De biljetterna håller också på att ta slut!

 

 

Fredag! Ikväll väntar föreställning, imorgon väntar två och ytterligare en på söndag, men! Efter söndagens föreställning beger jag mig genast till tåget, för att åka till Berlin med min bästa vän över höstlovet! Där stannar vi tills jag måste hem igen för nästa föreställning, så någon vila på det här lovet blir det minsann inte. Ska bli så roligt.

 

Den här veckan har jag varit i Älmhult för att läsa igenom manus och kolla ut tonarter till de låtar som ska sjungas i revyn. 2.5 månad kvar till premiär! Jag har även varit i Kristianstad för att öva låtar och lite scener med SMLFMB-gänget. När jag inte gjort det eller haft lektioner, så har jag pluggat varje vaken sekund. Det är svårt att hålla allt som behövs göras strukturerat. Även om min kalender är min bästa vän så är det svårt och jobbigat att varje dag hålla koll på vad som kan göras när. Det är ett pussel! Varje lediga stund får utnyttjas.

 

Haha, jag gick ta en liten bloggpaus innan jag ens kommit igång ordentligt! Men nu ska uppdateringen bli som vanligt igen.

 

Vad som hänt sedan sist? Tja, Annie är ju verkligen uppe i full fart nu, elfte föreställningen ikväll! Massor av människor på varje föreställning, så sjukt häftigt. Föreställningarna slukar massor av energi dock (som ni ser här nedanför, eh), så jag försöker att vila så mycket och ofta jag bara kan. Skolan tar ju mycket tid med, vi är för tillfället inne i en mycket-prov-och-inlämningar-period, så ja, det ska med hinnas med.

Repetitionerna inför SMBFML-musikalen har med tagit fart nu, det är så kul! Manus-, sång- och dansrepetitioner varvas.

 

Misstänker att auditions till skolavslutningen är på gång med, så måste verkligen börja ta tag i låten jag hade velat framföra... Jag har uppträtt på alla 4 avslutningar på gymnasiet (hej dryg) haha, så vägrar förstöra den traditionen nu. Men då ska det bli bra med! Har massor av planer som jag tror och hoppas kan bli bra.

 

Har så mycket jag måste ta tag i. Skolarbeten, låtarrangemeng, spelningar, repetitioner, mail att svara på (haha) och ja... Lite stressad. Men äh, suck it up!

 

Det har varit en produktiv vecka, trots att jag äntligen hunnit vila ut sedan förra veckans galenheter. Bara i onsdags hann jag med en scenklädes-provning, fotografering, presskonferens och dansrepetition. Produktiv dag, helt enkelt! Har de övriga dagarna sovit mycket, pluggat, övat på piano- och sångläxor och allt annat som kräver ständig övning. Det är problemet med låtar, manus och danser, man kan aldrig öva för mycket. Man är aldrig färdig!

 

Nu har recensionerna för Annie börjat trilla in lite på internet, nervöst! Först ut är en positiv recension från operalogg.com, roligt! http://www.operalogg.com/?p=15919

 

Och så passar jag på att länka ett reportage från Kristianstadbladet, där det står lite om den där sista tiden innan premiär: http://www.kristianstadsbladet.se/noje/article1985732/Annies-historia.html

 

Wow, vilken underbar helg. Premiären i fredags gick bra och så fort den var över brast jag ut i gråt. Lyckotårar, med inslag av lättnadstårar. Jag kramade mina föräldrar om och om igen och överväldigades av att jag var mitt i den stunden som allt hade lett fram till. Svetten, tårarna, blåmärkena, nätterna med för lite sömn, skratten, träningsvärken, väntan, tankarna, förhoppningarna, ilskan, lyckan. Det är så häftigt att känna så mycket, på en och samma gång.

 

Igår var premiär nr 2, då det andra barnlaget hade sin premiär. Även den föreställningen gick bra, och efteråt väntade en premiärfest på Kvarnen i Kristianstad! Vi blev bjudna på en fantastisk buffé och det var en otroligt rolig kväll, har inte skrattat så på länge! Känner mig så otroligt tacksam över att vara delaktig i denna cirkus.

Något sådant, ja. Var hemma strax efter midnatt igår kväll från teatern. Allt ska vara så bra det går, in i minsta detalj. Det var sista repet utan publik, och om ett par timmar ska jag in igen för ett förberedande genrep. Inför publik. Helt galet! Jag VET att musikalen är bra, riktigt bra, men jag hade gärna repat många gånger till. Så känner jag alltid. Men fan vad stolt jag är. Över mig själv, över barnen, över alla. Över musikalen! Det här är så häftigt, och nu ska äntligen även allmänheten få ta del av glädjen!

We're everywhere!

Ja, det var en händelserik dag. Trots att jag hade studiedag (tack och lov!)

Min förkylning hade slagit ut ordentligt och det lät otroligt nasalt när jag pratade och sjöng. Jag fick le och låtsas som ingenting under min spelning, och som tur var så höll rösten iallafall, de 20 minuter jag var på scen.

 

 

 

Efter en lyckad spelning hann jag knappt åka hem innan jag skulle åka in till Kristianstad igen för ett av de få återstående Annie-repen. Vi är alla otroligt trötta nu, och förkylda, och jag växlar ständigt mellan att vara otroligt trött och hyperenergisk-och-fnissig-pga-trötthet. Haha. I vilket fall börjar jag bli nervös nu, det börjar vi nog alla. Sista repet idag, innan det kommer vara inför publik. Tre genomdrag kvar till premiär. Jag hade gärna haft sisådär 10 genomdrag till.

På det dåliga sättet. Har gått och blivit rejält förkyld, inte särskilt oväntat då i princip alla i Annie-ensemblen är mer eller mindre sjuka för tillfället. Idag slog det ner på mig, såklart. Så fruktansvärt dålig timing. Har en spelning imorgon och är rädd att jag inte kommer ha någon röst... Jag som inte varit sjuk på så länge! Bara 5 dagar till Annie-premiären med. Har inte tid med sånt här, åh.

 

Men, har haft en underbar helg ändå. Rep hela dagen med Annie igår, sedan for jag snabbt som vinden till Älmhult för att träffa världens bästa människor och sova där. Imorse gick jag upp tidigt när teaternissarna sov vidare, för att åka till Annie och repa hela dagen igen. På Annie har vi repeterat hela akterna från början till slut i helgen, så nu börjar man få ett sammanhang på det, och det känns så himla bra! Känns verkligen som att musikalen kommer bli riktigt, riktigt bra, och det är så häftigt.

 

I måndags gick jag förbi Kristianstadbladets kontor och såg hur en lång kö av människor väntade utanför. Jag trodde att de hade skrivit något dumt och nu var invånarna arga, men igår fick jag reda på vad som verkligen hände. Kristianstadbladet hade 175 Annie-biljetter till reducerat pris, och de sålde slut direkt! Häftigt!