5 timmar kvar. Till genrep. Sista repet innan premiär. Hur det känns? Bra! Fantastiskt bra.

 

Igår var ju som sagt första gången med publik, och, wow. Jag blir lika förvånad varje gång jag går upp på en scen över vilken kick man får. Man vänjer sig aldrig, som tur är. När jag står där på scenen, dansar, sjunger och tar emot publikens applåder, det är då jag LEVER. På riktigt. Det är då jag är som mest lycklig. Euforisk. Fan vad klichéartat det låter.

Att repa har varit fantastiskt roligt, men det är inget emot att faktiskt ha publik. Jag var ett vandrande lyckopiller från den sekund jag gick upp på scen, tills att jag la mig i sängen alldeles för sent igår natt. Jag var inte lika lycklig när klockan ringde halv 6 imorse, men jag skulle göra det om och om igen, utan att tveka. Oh wait, det ska jag ju, ikväll!