Ja vilken kväll. Igår gjorde vi den bästa, mest känslosamma, roligaste, och så även sista föreställningen av Annie. Följt av en fantastisk avslutningsmiddag med alla inblandade. Hela släkten var på föreställningen (därmed var jag den som fick mest blommor av alla! Hah!) och under hela dagen kände jag en sådan stolthet. När jag stod på scenen var jag stolt. Över mig själv, min insats, alla andra inblandade, hela musikalen. Fan, den var så jävla bra! Vi har tar mig tusan satt upp en jävligt bra musikal denna höst.

Efter föreställningen, när många grät, var jag bara glad. Av stolthet. Visst, det är tråkigt att det är över, men jag är färdig med detta projektet. Jag är stolt och nöjd. Sjukt nöjd. Tillfredställd. Lycklig. Färdig. Nu väntar en massa annat roligt och jag kan gå vidare. Jag har nog inte känt så efter att en produktion har avslutats tidigare. Hm, får finurla på varför. Under tiden beger jag mig till Älmhult för revyrep!