Senast jag var på konsert var för ca en månad sen, i Berlin. Då var det indie-bandet Half Moon Run jag såg, som var helt fantastiska! Det är fortfarande ett relativt litet band som börjat få ett rejält uppsving, ni som gillar Mumford & Sons och liknande musik kommer älska dem.

 

 

Hur som helst, jag älskar konserter. Ända sedan min första riktiga konsert för nästan exakt tre år sedan (Lady Gaga) är jag frälst. Det är befriande och euforiskt. Att stå i publiken, omgiven av dyrkande fans, beundrandes ett fantastiskt band och svettas, hoppa, dansa, sjunga och ropa är den näst bästa känslan i världen! Etta kommer ju att faktiskt själv vara på scen.

 

Därför ska det bli grymt kul att om 1.5 vecka bege mig till Malmö för att se bandet Bring Me The Horizon (med lika grymma Pierce The Veil som förband)! Jag har velat se dem sen jag var 15 år och var hopplöst förälskad i deras sångare, men på den tiden kände jag ingen som ville gå med mig. Haha. Men nu! Nu minsann. Bring Me The Horizon, 4 december. Come at me.

 

 

 

Med de orden välkomnar jag den sista föreställningen av Annie, följt av en avslutningsmiddag med hela, enorma gänget. There will be tears.