Jag trodde några dagars jul och ledighet skulle ge mig ny energi. Jag trodde fel.

Idag hade vi rep i Älmhult, det första efter juluppehållet. Det var min sämsta repinsats hitills, herregud. Jag var så, så, så trött. Allt gick dåligt. Bedrövligt.

Jag åkte hem sur, besviken och trött. Med dåligt självförtroende och tvivel - Vad händer? Shit, jag är ju inte rolig. Det låter ju inte bra när jag sjunger. Fan.

Idag kom det första tvivlet. 80% av biljetterna är sålda, det är tio dagar till premiär och jag börjar nu tvivla på mig själv och min insats. Jag är nervös och orolig. Revyn ÄR jättebra. Alla nummer och de andra i ensemblen är helt fantastiska. Men jag.

Jag är rädd för att jag inte räcker till. Jag är rädd för att publiken inte ska tycka att jag räcker till. Att jag inte är tillräckligt bra. Att jag inte är rolig nog. Jag behöver bekräftelse, det är ju den jag lever på. Tänk om jag inte får den? Ge mig en mikrofon och ett band så lovar jag att jag kan ge en show - Men att vara rolig? Kan jag vara en revyartist? Det är nytt, spännande, men just nu skrämmande.